Åse Ek – Varför valde ni borgerlig begravning?

Jag och min son ordnade begravning för min make/hans pappa som blev 75 år. Min makes äldsta dotter var också med i planeringen, hembesöket osv.

Varför valde ni borgerlig begravning?

Det första vi bestämde var att det inte skulle vara någon kyrklig begravning. Vi hade inte pratat så mycket om det på förhand. Jag visste ju att min man inte var så troende.
Då kändes det mest naturligt att välja borgerlig begravning.
Vi hade dessutom gift oss borgerligt. Vår son är heller inte
döpt, vi ville att han skulle få bestämma det själv.

Många väljer att gifta sig borgerligt och väljer namngivningsceremoni för sitt barn, men sedan när det är begravning väljer de ändå kyrkan. Jag tror att det är någon sorts säkerhetsåtgärd eller bara för att det känns tryggt. För mig känns det naturligt att det var en borgerlig
begravning.

Både jag och min make är medlemmar i Svenska kyrkan.
Vi hade pratat om att gå ur, men det hade helt enkelt inte blivit av. Så det fanns ju fortfarande möjligheten att göra en vanlig kyrklig begravning. Men det ville vi inte.

Nästa sak att ta reda på var; hur gör man om man inte väljer begravning med en präst? Det visste vi ju väldigt lite om. Man kan ju göra på väldigt många olika sätt med en vigsel och då tänkte jag mig att det måste vara på samma sätt med en begravning, att man måste kunna göra på sitt sätt: Som att välja plats? Hur omfattande
man ville det skulle vara? Ändå var det ju osäkerhet från början. Hur gör man?

Varför valde du Jordiska?

Vi visste ju inget om hur man gör en borgerlig begravning.
Jag började med att googla på borgerliga begravningar.
Därefter hittade jag lite information steg för steg.

Så innan jag besökte begravningsbyrån hade jag redan bestämt mig för att jag ville ha en borgerlig begravning.
Sedan valde vi att anlita dig som officiant. Det kändes bra.

Jag hade fått en bra känsla första gången jag pratade med dig. Nu hade vi väldigt kort om tid. Första gången vi sågs var bara en vecka före begravningen.

Har du någon tidigare erfarenhet?

Den borgerliga officiant som vi hade först hon förutsatte saker och drog en massa slutsatser om min make som inte alls stämde. Hon hade helt missförstått hur min make var.
Hon hade en sorts standardiserad modell för begravningen.
Det här kändes helt fel. Vi ville ju att hon skulle lyssna in
vem min man var.

Det tal hon hade skrivit kändes inte alls bra och var inte som vi hade tänkt. Vi ville verkligen att det skulle kännas rätt, så då bestämde vi att vi skulle börja om från början genom att byta officiant. Då blev det du.

Rekommenderar du Jordiska?

Ja, jag är så väldigt nöjd. Det är mycket känslan av att du lyssnade in oss. Du försökte förstå och vad det var vi ville ha sagt.

Vi fick väldigt bra respons av de som var med på begravningen.
Alla kände att det var skönt. Att det blev en naturlig samvaro.

Att vi fick bra kontakt och att jag kände samhörighet med dig var viktigt för mig. Det är nog det viktigaste av allt.
Det kändes att du brydde dig om oss. Du är varm som person.

Vad tyckte du om Jordiska?
Det bästa var ditt bemötande, då vågade vi berätta om våra minnen.
Vi kände att vi trivdes med dig.
Det var bra att du kunde träffa både mig och min mans dotter.
Du var bra på att lyssna och att fråga.

Du gjorde väldigt mycket extra, du pratade också med en syster,
en kusin och en chef till min man.
Det kändes väldigt viktigt för att få med alla bitar.
Jag ville att det färdiga resultatet skulle bli en helhet, som tog in hela personen.
Det var arbetslivet, syskonen, ja att alla delar av livet fanns med i minnestalet.

Om minnestalet…

Jag tyckte att de som var med på begravningsceremonin kände igen min make.
Många satt och smålog. Det lockade fram många glada minnen. Det var skönt.
Minnestalet visade vem min make var.
Det kändes varmt och positivt.

Jag tyckte innehållet handlade om min make
– inte om döden och så – utan om honom.
Det var formen på det också, den tyckte jag om, att det var lugnt och naturligt.
Det var mer som att prata om honom istället för att göra någon speciell uppvisning.
Det kändes som att prata om min make liksom.

Vad oroade du dig för?

På förhand undrade vi hur en borgerlig begravning går till.
Man har någon bild av att det måste vara någon typ av tågordning.
Kyrkan har någon typ av ritual.
Och så gör man det och så gör man det.

Men så var det inte med dig.
Istället blev allt i en naturlig följd. Vi tog allt bit för bit.
Det fungerade precis lika bra att följa sitt eget sätt som att följa en strikt mall.
Jag tycker att du löste det jättebra.
Det kändes väldigt skönt.

Och vi fick väldigt bra respons från alla som var med på begravningen.
Jag tror att alla tyckte att det var skönt att begravningen blev mer som en naturlig samvaro och inte ett uppstyltat program.

Hur var det att ha hembesök?

Det var bra med hembesök!
Det kändes som att vi gjorde allt i lugn och ro.
Det var skönt för mig att vi var flera som träffades.

Det är väldigt svårt man sitter där några timmar
och så ska man få en rättvisande och balanserad bild
av en person som är så väldigt mycket.
Du lyssnade och frågade mer.
Det ledde till att det blev en helhetsbild.
Alla olika delar av min make var med.

Att du var med när vi träffade min make i kistan
i visningsrummet gjorde att vi inte var nervösa.
Istället kändes det så himla positivt
och det berodde jättemycket på dig.

// Åse Ek, anhörig maka, Enskede